Saker som inte stämmer med Egypten

Feb 12

Saker som inte stämmer med Egypten

Egypten är sannerligen ett mytomspunnet land. Från de anrika faraoner till en modern civilisation. Men mycket av vad du tror hände i Egypten för tusentals år sedan stämmer inte. I den här artikeln kommer vi att lista flera av de saker som du tror har skett i Egypten, men som aldrig hände. Allt från hur de inte red på kameler, till den långa och jobbiga processen av att mumifiera en kropp. Hela vägen till att de levande delade mat med de döda. Vi hoppas att det inte kommer att skrämma dig för mycket. Med det sagt. Nu börjar vi!s

De red inte på kameler

Kamelen användes inte i Egypten förrän långt in på dynasti-eran. Istället använde egyptierna åsnor för att transportera gods och varor till land. Men de använde även båtar i hög utsträckning. Nilen rann genom de bördiga markerna vilket skapade en naturlig motorväg och ett avlopp för invånarna. Strömmen hjälpte de som ville ro från söder till norr, medan vind hjälpte dem som ville ta sig åt de andra hållet. Floden var sammansluten mellan bosättningar, byggarbetsplatser och byggnader via kanaler. Stora fartyg användes för att transportera spannmål och tung sten som de använde för att bygga pyramiderna med. Men även enklare båtar transporterade människor som behövde ta sig runt i landet. Och varje dag trodde man att solguden Ra seglade över skyn i sin solbåt. Det kan vara något att tänka på nästa gång du åker iväg till Egypten och reser med båt på Nilen. Kolla upp i skyn och se om du ser någon gud.

Inte alla mumifierades

Mumien. Den bevarade, torkade och bandagerade kroppen har kommit att definiera egyptisk arkitektur. Men mumifikationen – processen då man mumifierade en kropp – var en dyr och tidskrävande process. Den reserverades för de rika och mer välbärgade invånarna i samhället. Den största majoriteten av egyptierna blev begravda i enkla gravar i öknen. Så varför fanns det ett behov från eliten att mumifiera de döda? De trodde att det var möjligt att fortsätta leva efter sin död, men bara om kroppen bevarades i ett skick där man kände igen en människokropp. Ironiskt nog hade det gått att genomföra helt enkelt genom att begrava en kropp på toppen av sanden mitt i öknen då värmen från solen hade uppnått samma effekt som mumifikationen. Men eliten ville begrava dem i kistor mitt i pyramiderna där de inte längre var i kontakt med sanden eller började ruttna.

De levande delade mat med de döda

Graven var uppbyggd som den plats där de döda för evigt skulle leva för de mumifierade kropparna och anden som levde däri. Därför var graven lättillgänglig för de människor som levde, för deras vänner och familj och för präster i närområdet. De ville ofta lämna gåvor och mat till de som hade dött. Inom grave offrades mat och dryck på en regelbunden basis. Då blev de spirituellt bundna med de döda. Under ”gravdalens fest”, en årlig festival som hedrar de döda, spenderade många familjer nätterna i graven med sina döda släktingar.

De levande delade mat med de döda